Vår världsbild har utvecklats från ett primitivt religiöst förhållningsätt där vi ser oss själva som världens centrum till ett modern vetenskapligt universum i vilket vi lever på ett litet dammkorn, se tidigare Uppvaknandet från centriciteten. Vår attityd till andra kulturer har samtidigt utvecklats från att "de är hedningar och otrogna som med svärdet skall kuvas" till repsekt och nyfikenhet inför vad andra kulturer kan bidra med. Denna utveckling kan liknas med ett barn som växer upp från egocentrisk trotsålder till en tolerant och ansvarstagande individ. I den terminologin kanske vi just håller på att passera den stökiga tonårsperioden - det finns mycket vi kan och måste göra bättre (dagsfärska exempel ur DN: ekonomin, demoktratin, miljön mm).
Filmen The Center of all Things illustrerar på ett strålande sätt utveckling och perspektiven! Det är lite som när man dansar: så fort man snurrar blir man världens nav! Men även om vår värld snurrar runt oss så kan vi inte begripa eller hantera den på ett hållbart sätt om vi inte tar till oss kunskap om vår plats i den. Vi borde kanske, som tänkande art och människor på jorden, säga oss själva: you ain't seen nothing yet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar