Från DN: "Medellivslängden i den industriella världen har ökat så mycket att det i dag är större skillnad mellan en svensk och en som lever i ett jägare-samlaresamhälle, än mellan jägare-samlare och vilda schimpanser. Merparten av förändringen har skett på bara fyra generationer".
Och: "Med smärtsam tydlighet visar forskningen att det inte var särskilt länge sedan vi svenskar lämnade "grottstadiet". En jägare och samlare lever i genomsnitt 31 år. År 1800 blev svenskan i snitt 32 år gammal. Hundra år senare blev hon 52, att jämföra med dagens 83".
Den tidigare diskuterade mekanismen med utvecklingstryck mot föräldraskap högre upp i åldrarna kan stå för en del av livslängsdsökningen men stor del får tillskrivas sundare livsvanor och medicinska framsteg. Uppsidan av utvecklingen är piggare pensionärer som har bättre livskvalitet. Vi kan istället för självbedrägeriet med evigt liv i himmelen (som låter rätt tråkigt) se fram emot en lycklig och aktiv ålderdom, en himmel runt hörnet.
19/10-12 Ungt blod kanske kan bromsa åldrande SR
20/10-12 Lätt jogging förlänger livet SvD
100-årskalas 1937, en nu allt vanligare företeelse,
bild från gosa.info om Fjällnäs
Och hur vet du att evigt liv, eller 'himlen' är "självbedrägeri"? Du har väl lika lite som någon annan på denna jord någon som helst aning om sakernas tillstånd i det avseendet? Och kom inte dragandes med 'förnuft', för det har vi lika lite av i det avseendet. Börja med att förklara ditt eget jag. När du väl kan det, då kan du också ge dig på sådant som ligger utanför din egen begrepps- och förståndssfär.
SvaraRaderaMvh
Tack för din kommentar. Enda problemet med din ståndpunkt är att du inte har något som helst belägg för kristendomens kollektiva fantasier. De härstammar från sagor som berättades vid lägereldar under bronsåldern.
RaderaDet andra intressanta med ditt argument är att du tycks mena att så länge inte vetenskapen kan förklara allt (theory of evryhning typ) så kan man ta det som inteckning för att tro på vilken metafysisk fantasi som helst?
Vad gäller egen del så är jag mycket bekvämt och säker i min uppfatning, läs Hur kan du va så säker?
Sen visar du upp klassisk religiös egocentrism när du antyder att jag avfärdar evigt liv i himmelen därför att det "ligger utanför din egen begrepps- och förståndssfär". Hur är det själv då - har du någon kunskap om hur universum ser ut och fungerar? Kanske skulle ta en kvällskurs i astrnomi? Eller kanske läsa på om australiska urinnevånarnas Dreamtime eller någon annan av alla tusentals metafysiska världsbilder som finns?