Hur går då utvecklingen inom de olika abrahamitiska religionerna? Kristendomen tycks vara påväg att tappa greppet helt - man har gått från bokstavstroende till symbolisk tolkning av sina skrifter till sekularisering. Islam är, som yngre och mindre utvecklad religion, fortfarande kvar i sin medeltid med symbolhandlingar som närmast verkar hämtade ur sandlådan. Nu finns det tidiga tecken på växande tro på vetande. Kan detta vara ett första steg i en utveckling enligt Ahmed Zewails "Soft power of Science". Samhällets utvecklingen bort från vidskepelse och bokstavstroende rör sig om ett gradvis mognande, snarare än ett "Kejsarens-nya-kläder"-ögonblick.
Processen kan liknas med brokiga tonåren som avslutas med att barnet blir vuxet och själv tar ansvar för sitt liv och sitt agerande? För en del fungerar inte den processen - man vill inte klara sig själv, det känns svårt och kanske skrämmande. Föräldrarna åldras likväl och en dag tvingas man klara sig själv. De abrahamitiska religionerna har erbjudit en gud fader som tar hand som de sina. De hamnar i en sorts mental nekrokrati "Jesus lever!". Vilka mekanismer verkar då i ett samhälle som ska ta sig ur en sådan medeltid? Vägen framåt lär knappast bygga på äggkastning, islamhat och fientligheter. Antagligen är vetenskapen en av de viktigaste. Kanske kan upplysningen i dagens fundamentalistiska länder, likt medeltida Europa, börjar med spridandet av naturvetenskapliga idéer och tankesätt?
Skillnaden mellan nekrokratiska Nordkorea där stora delar av befolkningen svälter och det extrem framgångsrika Sydkorea är slående. Vad väntar oss efter en upplysning i nu fundamentalistiska länder: en ny guldålder? I vilken begåvningar och talanger kan tas till vara för att bidra till vetenskapen och kulturens utveckling?
Bild från Norrländska Socialdemokraten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar