Religion mot politik

Religionerna har genom historien visat sig sakna demokratiska gener - allt för ofta har de gett, och ger än idag, sin sanktion och sitt stöd till diktatorer och förtryckare, se t.ex. Mörka krafter i Mali och Att ljuga. Även svenska kyrkan har lik i garderoben. Klokast för en modern livsåskådning torde vara att försöka hålla åtskillnad mellan religion och politik. I alla turer efter socialdemokraternas nomineringen av Omar Mustafa till partistyrelsen förefaller det blivit populärt att blanda ihop sund religionskritik med "islamofobi". Detta vänder sig vältalige Josef Edebol mot i dagens SvD.

Islam i sig, och västvärldens förhållning till den, är problematisk. Vi måste kunna ta muslimer på allvar, respektera enskilda men också kritisera islam samtidigt som vi aldrig kan ge avkall vad gäller vårt fria och öppna samhälle. Det blir ofta en svår balansgång. Det ligger i det öppna demokratiska samhällets intresse att stödja moderata och sekulära muslimer mot de islamisterna.  Men man måste, t.ex. få kritisera primitiva och störande böneutrop utan att för den skull riskera att bli utpekad som islamofob. Islam, med sina gamla bronsåldersvärderingar, kommer tids nog att utvecklas i riktningen mot sekularisering, precis som kristendomen gjort i vårt land.

Josefs Edebols resonemang i SvD "Vad menas med islamofobi?" är ovanligt klarsynt. Jag kan inte annat än hålla med honom i att "islamofobi är, om ordet alls måste användas, fördomar som gör att man inte kan eller vill förstå muslimska uppfattningar i allmänhet eller i en individ. Men när man väl har förstått uppfattningar, muslimska eller vilka som helst, står det var och en fritt att diskutera dem, avvisa eller anta dem – det är inte fobiskt utan ett tecken på att man överhuvudtaget förstår poängen med att någon yttrade dem i första hand".

27/4-13 Bodström: Jag känner en stark oro för S SvD

Bild från Kristianstadsbladet.se