Den andra frågan som bör ställas nu: är om det verkligen behövs en formulerad ateistisk livsåskådning annat än som en mellanlandning för "nyfrälsta" ateister (vilken uppenbarligen behövs). Detta syfte i sig kanske räcker långt i en värld som präglas av konflikter, sekularisering och bristande moral. Eller är det så att vi alla i det långa loppet behöver något att tro på?
Ska en ateistisk livsåskådning formuleras så är det av största vikt att den görs på ett sätt som förebygger framtida missbruk då religionerna och försök att ersätta dem kroniskt hamnat i den fållan/fällan. Livsåskådningen måste därför ha demokrati, jämlikhet och miljöhänsyn inbäddat i sitt dna.